191006 – 00:24

En plats som spirar frodas, Där överlevnad är mot alla odds. Men balansgången måste ske mästerligt, Så att naturen inte återvinner sitt övertag. Där millennier av depositioner, Av sand, sten, jord och aska, Format ett land bland vågorna, Som stormarna ständigt strävar efter att utplåna från plats och minne. Men där frodades vi en tid,…

191006 – 00:18

Landet upphörde att vara vårt, Dagen då den sista familjen samlade sina tillhörigheter, Barrikaderade hus och fiskebodar, Och satte kurs mot det torra, det säkra, inåt land. När naturen väl vittrar seger, Är hon en formidabel fiende, Som ej med lätthet eller dåligt samvete, Släpper det hon slutligen återerövrat. Allemansland blir ingenmansland, Till en kraft…

190929 – 16:24

En gång utlånat av havet, Men misstaget som en gåva. Öar och kontinenter som uppstår och försvinner, Vandrar runt jorden för att sedan upphöra. En flyktig tillvaro ovan vågorna, I ständig kamp mot vågorna och vinden. En ständig belägring från alla håll, Där erosion sitter i högborgen och skrattar åt våra försök till respit. Men…

190926 – 22:32 (Ändling)

En tomhet tar vid, Vars vikt får mig att vackla; Bort från stranden, bort från den vidriga tomheten, Där mina minnen en gång förankrats. Likt den sista vandringsduvan, Vars färd nådde sitt slut, På ett zoo i Cincinatti 1914, Och därmed bröt en mångmiljonårig tidslinje... Står jag här, Längs en hemsökt kust i min barndoms…

190926 – 21:56 (Saltvindar)

De första stegen ut på mitt forna hem,  Och dess vittrande stränder. Ett halvsekel sedan senast, men ändå verkar det som, Att hela livstider har passerat i min frånvaro.   Luften är tung av salt, västanvind och fågelskri, Liksom jag alltid mints. Men stigarna har svunnit,  Och tidvattnet har slagit rot över hela ön.  …