210518 – 23:13

Jag tar allt jag kan bära, men lämnar det mesta kvar.Allt som finns kvar av värde, bär jag ändå alltid med mig.Den hunger jag känner, som aldrig går att stävja.En längtan som eldar mitt inre,Efter det som inte längre finns kvar. Dränk min längtan och låt mig gå hem,Vägen leder mig bort, men aldrig dit…

200115 – 13:03

Hur jag än känner, Var jag än bor, När jag än tänker, Och vad jag än tror. Vill jag att allt ska vara, Bara vara, Som när jag sover, Som om jag alltid sover. Där allting är statiskt, Och ingenting skaver. (Ingenting som skälver, Eller blöder.) Ett tomrum som kan återbesökas, Dag ut och år…

191014 – 16:15

De ville inte kännas vid att de dödade barn, så de förde ut föräldrarna och barnen långt ut i öknen, kedjade fast, eller satte fast handklovar mellan barnen och de vuxna och skar sedan halsen av föräldrarna eller helt sonika sköt dem. För att sedan lämna barnen fastfjättrade vid sina döda föräldrar där de så…

191006 – 00:28

Från terrassen ser vi hur hela världen brinner genom natten. Vi klättrar mot sängkammaren i vetskap om att vi kommer somna i en värld och vakna upp i en annan. När solen bryter, och morgondiset så slutligen skingras ser vi att eldarna fortfarande lyser upp himlen. Men världen känns fortfarande som den vi lämnade under…

190929: Huset, staden, nycklarna (WIP)

Kontext: De inledande 60% av berättelsen nedan kommer oavkortat från en dröm jag hade efter en blöt kväll hemma hos en vän. Generellt glömmer jag mina drömmar så snart jag öppnar ögonen, men just den här dröjde sig kvar. Och växte. Min bror log och drog fram de två sammanlänkade nycklarna av brun-grönt glas från…

191006 – 00:24

En plats som spirar frodas, Där överlevnad är mot alla odds. Men balansgången måste ske mästerligt, Så att naturen inte återvinner sitt övertag. Där millennier av depositioner, Av sand, sten, jord och aska, Format ett land bland vågorna, Som stormarna ständigt strävar efter att utplåna från plats och minne. Men där frodades vi en tid,…

191006 – 00:18

Landet upphörde att vara vårt, Dagen då den sista familjen samlade sina tillhörigheter, Barrikaderade hus och fiskebodar, Och satte kurs mot det torra, det säkra, inåt land. När naturen väl vittrar seger, Är hon en formidabel fiende, Som ej med lätthet eller dåligt samvete, Släpper det hon slutligen återerövrat. Allemansland blir ingenmansland, Till en kraft…

190929 – 16:24

En gång utlånat av havet, Men misstaget som en gåva. Öar och kontinenter som uppstår och försvinner, Vandrar runt jorden för att sedan upphöra. En flyktig tillvaro ovan vågorna, I ständig kamp mot vågorna och vinden. En ständig belägring från alla håll, Där erosion sitter i högborgen och skrattar åt våra försök till respit. Men…

190926 – 22:32 (Ändling)

En tomhet tar vid, Vars vikt får mig att vackla; Bort från stranden, bort från den vidriga tomheten, Där mina minnen en gång förankrats. Likt den sista vandringsduvan, Vars färd nådde sitt slut, På ett zoo i Cincinatti 1914, Och därmed bröt en mångmiljonårig tidslinje... Står jag här, Längs en hemsökt kust i min barndoms…

190926 – 21:56 (Saltvindar)

De första stegen ut på mitt forna hem,  Och dess vittrande stränder. Ett halvsekel sedan senast, men ändå verkar det som, Att hela livstider har passerat i min frånvaro.   Luften är tung av salt, västanvind och fågelskri, Liksom jag alltid mints. Men stigarna har svunnit,  Och tidvattnet har slagit rot över hela ön.  …